Som representant för RFHL deltog jag, Karl Wahlman, på en två dagar lång konferens vid namnet Withdrawal from Psychiatric Drugs arrangerad av International Institute of Psychiatric Drug Withdrawal (IIPDW). Konferensen handlade i det stora hela om abstinensbesvär orsakat av psykofarmaka, nedtrappning och riskerna med psykofarmaka. Nedan summerar jag kortfattat det som lyftes fram under konferensen.

I introduktionen till konferensen lyfter John Read upp att abstinensbesvären som psykofarmaka kan orsaka är dåligt kända bland läkare och andra. Således är det svårt för många patienter att få stöd i nedtrappning och hanteringen av de negativa effekter som ett psykofarmakabruk kan skapa.

I den första föreläsningen lyfter Carina Håkansson fram, på ett balanserat sätt utifrån sin erfarenhet som psykoterapeut, de biverkningar som många brukare av psykofarmaka upplever när de vill trappa ned på dem. Carina framhäver också att många personer blivit förskrivna psykofarmaka utan att få veta om de potentiella riskerna ett psykofarmakabruk kan innebära.

Under föreläsning nummer två belyser journalisten Robert Whitaker effekterna av ett långvarigt psykofarmakabruk. Han visar att många studier pekar på att personer som använt psykofarmaka i det långa loppet mår sämre än personer som inte blivit medicinerade för deras psykiska ohälsa. Studier visar också på att risken för återfall i sjukdom verkar öka vid en långvarig medicinering samtidigt som sjukdomens intensitet ökar.

Laura Delano delar med sig av sina erfarenheter av sluta med sex olika psykofarmaka. Numera är hon sedan tolv år fri från mediciner och är mamma till ett barn på 16 månader. Hennes negativa erfarenheter av psykmediciner och abstinensbesvären hon kämpat med under flera år fick henne att grunda organisationen The inner compass, som stödjer människor som vill avsluta sina psykotropa mediciner.

Första dagen avslutas med en film riktad till läkare. Filmen berättar om biverkningar som antidepressiva mediciner kan orsaka, vilka abstinensbesvär nedtrappning kan leda till, hur abstinensbesvär kan urskiljas från återfall i sjukdom samt riktlinjer för hur en bra nedtrappning i det stora hela skall se ut. Hur nedtrappningen utformas skiljer sig från person till person, vilket innebär att en individuell vägledning är väldigt viktig under nedtrappningsprocessen.

Dag två börjar med en föreläsning av Joanna Moncrieff. I sin föreläsning framhäver Moncrieff att det inte finns några bevis på att psykisk ohälsa skulle vara orsakat av biologiska mekanismer. Dock förskrivs psykofarmaka ofta på premissen att det är en neurokemisk obalans som orsakar sjukdomen, som kan korrigeras genom en medicinering. Denna individualisering av psykisk ohälsa kan leda till ett fördjupat lidande då den inte tar tag i de egentliga processer som orsakat sjukdomen.

Även om medicinering av psykisk ohälsa är den rådande paradigmen inom sjukvården visar Magnus Hald att det inte behöver vara så. Numera finns det effektiva behandlingsmetoder som inte utgår från medicinering eller en biologisk syn på psykisk ohälsa. Dessa metoder är dock dåligt kända inom sjukvården. Det krävs därför en större medvetenhet om de goda
resultat som en sådan behandlingsmetod innebär.

Konferensen avslutades med ett diskussionstillfälle för alla deltagare. Avslutningsvis tyckte deltagarna att denna unika konferens måste bli en årlig företeelse och att det måste ske mer påverkanskampanjer riktade mot sjukvården, speciellt de som förskriver psykofarmaka.

Skrivet av Karl Wahlman för RFHL Göteborg

Karl Wahlman är utbildad socionom och antropolog med Masterexamen. Han är intresserad av användningen av psykofarmaka och de upplevelser som många brukare beskriver när det gäller att sluta med dessa läkemedel. Hans Master-uppsats behandlar upplevelser av att trappa ner antidepressiva läkemedel och hans intresse i ämnet ledde honom att engagera sig i RFHL Göteborg.