Missbruk och social utslagning

Social utslagning och bruk och missbruk av droger har förekommit i alla samhällen. Vilka som har drabbats och utslagningens konsekvenser har dock varierat, på samma sätt som synen på missbruk och dess omfattning och konsekvenserna av missbruk har skilt sig åt.

Begreppet “missbruk” har olika innebörd, beroende på vilket perspektiv som anläggs. Ur medicinsk synpunkt kan det t.ex. vara naturligt att tala om missbruk om droganvändningen hotar eller förstör individens fysiska hälsa, medan det ur ett psykologiskt perspektiv kan bli fråga om missbruk om det leder till att individens psykiska utveckling och förmågan att använda de egna inneboende resurserna omöjliggörs eller försvåras. I Sverige är officiellt all icke medicinsk användning av narkotika missbruk, oavsett vilka konsekvenser drogen får för individen och oavsett typ av droger och konsumtionssätt. All hantering av narkotika, även konsumtion, är olaglig.

Att använda droger är ett av flera sätt att tillfälligt komma ifrån en kravfull vardag och för att uppnå ett annat medvetandetillstånd. Så har droger använts i alla kulturer och i alla tider. I vår kultur fyller bl.a. alkoholen denna funktion. Om användningen av droger blir en ersättning för verkligheten, inte en avkoppling från den, är det enligt RFHL att betrakta som missbruk. I vår kultur är missbruk och social utslagning intimt förknippade. RFHL bekämpar sådant missbruk som leder till social utslagning eller förvärrar situationen för socialt utslagna.

RFHL säger nej till legalisering av narkotika. Att forskningen inte är enig om narkotikans skadeverkningar i relation till alkohol och andra droger är av underordnad betydelse. För RFHL är det däremot avgörande att legal narkotika kan innebära ökade risker för att nya grupper skall bli beroende och socialt utslagna. Därför skall det vara svårt att få tag på narkotika.

Samhällsfaktorer avgör missbrukets omfattning
Det finns olika förklaringsmodeller till varför vissa blir missbrukare. Gemensamt för de flesta är att de utgår från individen. Det är väl känt att en del missbrukare har haft svåra uppväxtförhållanden som lett till psykisk obalans. För andra är livet så torftigt att det inte upplevs tillräckligt lockande utan alkohol eller narkotika, medan somliga lever i miljöer där droger ingår i vardagen och är en del av den kulturella identiteten. Dessa och andra förklaringsmodeller är viktiga som underlag för utformning av rehabiliterings- och behandlingsprogram.

För RFHL är det dock angeläget att lyfta fram samhällets organisation som avgörande för missbrukets utbredning och dess sociala konsekvenser. Sverige, liksom många andra länder i västvärlden bygger sin samhällsekonomi och sitt välstånd på en avancerad teknologisk och högeffektiv produktion. De delar av produktionen som inte förmår leva upp till dessa villkor slås ut eller marginaliseras. Ekonomiska och materiella överväganden blir därmed viktigare än människors behov av ett meningsfullt arbete. De som inte är tillräckligt yrkes mässigt, ekonomiskt, socialt eller psykiskt resursstarka slås i en ökande takt ut från både produktionen och samhället. Forskningen pekar på tydliga samband mellan arbetslöshet, ett mer omfattande missbruk och andra former av social utslagning.

Samhällets och individens ansvar
RFHL tar inte ställning till om dessa processer är ofrånkomliga för ett modernt samhälles organisation. Däremot går det inte att bortse ifrån, att samma processer som skapar välstånd för en del bidrar till att andra slås ut. Det är välståndets baksida. Social utslagning är därför en samhällelig angelägenhet och ett samhälleligt ansvar. Den som har slagits ut från arbetslivet och social gemenskap har samma självklara rättigheter och skyldigheter som andra medborgare. De generella och relativt generösa stödsystem som under årtionden har byggts upp för att hjälpa dem som tillfälligtvis har behov av samhällets stöd har dock successivt urholkats under 1990-talet fram till nu. Klassklyftorna vidgas i takt med att det blir allt lättare att halka ur välfärden och allt svårare att komma tillbaks. Aldrig tidigare har till exempel så många sökt skuldsanering hos Kronofogdemyndigheten som under 2004.

Individens rätt till respekt för sitt människovärde och hennes förmåga att ta ansvar för sitt liv, och för att förändra sina villkor innebär att hon inte kan reduceras till enbart ett offer för samhälleliga faktorer. Hon har alltid ett eget ansvar för sina livsval. Om hon behöver stöd i sina livsval och sina strävanden att befria sig från personlig och social misär, har hon rätt till stöd från samhället. Det är dock inte möjligt att förändra ett socialt beteende med tvångsåtgärder. All fungerande rehabilitering bygger på frivillig medverkan och individens aktiva medverkan.