Tolerans

Nästa steg är verklig toleransutveckling mot medlet. Det kan handla om allt från veckor till många år innan det märks att kroppen på detta sätt vant sig vid medlet och kräver mer för att få fortsatt acceptabel effekt.

Många höjer dosen på läkares ordination, men många undviker det också, för det finns en stor rädsla för att bli beroende och behöva fortsätta på det viset. Man har tex. från början låtit sig lugnas med att man inte kan bli beroende av den låga dos man fick då.

Trots att de som söker hjälp hos oss inte kan vara riktigt representativa för den stora gruppen beroende är det bara en liten del av dem som, trots att de normalt tagit medlen mer än 10 år, har gått utöver den av läkares förskrivna dosen eller börjat kombinera med alkohol för att få bättre effekt.

Ett visst antal har också fått höga doser och/eller vidlyftiga kombinationer utskrivna av sin ende läkare. Men vi vet alltså ändå att en klar majoritet som söker hjälp hos oss mot beroende av lugnande och sömngivande medel fortfarande är lågdosberoende när de kommer. Detta avspeglar den starka och spridda respekten för såna här medel.

Det stora problemet är alltså inget missbruksproblem. Inte heller handlar det i någon stor utsträckning om de läkare som skriver ut höga doser-som uppenbart missbrukar sin förskrivningsrätt.

Det handlar istället om normalförskrivningen, som gjort flera tusentals människor läkemedelsberoende bara i vårt län. Det handlar om sjukvårdens och även i alltför hög grad om allmänhetens blåögda tro på läkemedels välsignelser och möjligheten till snabba enkla kemiska lösningar på kroppsliga problem, som samtidigt också är psykiska, sociala och