Det är viktigt för oss att narkotika och läkemedelsberoende får veta så mycket som möjligt om preparaten, olika stödformer, behandlingshem m.m.
Vi stödjer narkotika och läkemedelsberoende i sin kamp förbi abstinens, rebound-faser, upp- och nedgångar under tiden man trappar ned sin medicinering.
Vi samarbetar på den hjälpsökandes initiativ med en rad myndigheter tex. FK, SDN, AMI m.fl.
Vi hjälper till att stödja anhöriga, som ofta inte har någon att tala med om detta medberoende som uppstår när någon i familjen har ett drogproblem. Vi anordnar konferenser, föreläsningar och bedriver opinionsarbete genom att hålla föredrag i skolor och på företag m.m.
Vår mysiga lokal tjänstgör som en oas och ett andningshål för de beroende och anhöriga som söker oss.
Organisationen är religiöst och partipolitiskt obunden, och uppbär kommunala bidrag för verksamheten
Verksamheten i Göteborg har bedrivits sedan 1967.
RFHL Göteborg förvaltas av en styrelse om 9 personer. De har samtliga erfarenhet som bedöms vara av vikt för avdelningens arbete.
Våra gruppsamtal, det individuella samtalet och telefonarbetet baseras på en enorm erfarenhet från kontakter med flera 100-tals hög- och lågdosberoende människor.
När du söker dig till oss så kan du vara säker på att få vara anonym. Vi för inga journaler och har tystnadsplikt och sekretess.
Vi utgår ifrån kunskapen att problemen som uppstår i själva verket är till följd av medicinering med narkotika, antidepressiva, bensodiazepiner, neuroleptika, analgetica och/eller kombinationspreparat.
|
RFHL-riks |
Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende, är en brukarorganisation som vill förändra och förbättra villkoren för människor som är beroende av narkotika och läkemedel.
RFHL vill att människor som har beroendeproblem skall ha samma rättigheter som andra medborgare till vård, bostad och plats i arbetslivet.
RFHL vill avkriminalisera det egna narkotikamissbruket.
RFHL vill inte legalisera narkotika.
RFHL vill att klienter och brukare skall vara med och styra och påverka vårdens innehåll.
RFHL vill att sjukvården tar ansvar för, och erbjuder hjälp till, alla de människor som ofrivilligt blivit beroende av lugnande och sömngivande medel eller antidepressiva mediciner.
RFHL vill att ”beroende” skall erkännas som biverkan av dessa läkemedel.
RFHL arbetar både med att ge stöd till människor men också med övergripande socialpolitiska frågor som berör våra intressen.
RFHL arbetar tillsammans med människor, med och utan egna beroendeproblem, för att förbättra villkoren inom vården, socialtjänsten, sjukvården och kriminalvården.
RFHL - en socialpolitisk påtryckare
Som klientorganisation arbetar RFHL praktiskt med att hjälpa människor som har hamnat i missbruk eller beroende av droger och vissa läkemedel. Förbundets snart fyrtioåriga erfarenhet visar emellertid att det inte räcker att arbeta enbart kamratstödjande om målsättningen är att bekämpa utslagning och sociala orättvisor. RFHL är och vill i allra högsta grad vara en effektiv socialpolitisk påtryckare som ger röst åt människor som annars har svårt att få samhällets gehör för sina erfarenheter och synpunkter.
Sonja Wallbom
Ordförande i RFHL
|
RFHL:s historia |
Det här är en rätt lång text. Med tanke på att RFHL firar 40-årsjubileum 2005 är den väldigt kort. Läs den. Det är en bra introduktion till oss och det vi jobbar med.
Bildande
RFHL bildades 1965 av Frank Hirschfeldt - som blev förbundets första ordförande - tillsammans andra personer som av olika skäl kommit att intressera sig för narkotikafrågan. Det var t ex läkare, psykologer och anhöriga till missbrukare som ville balansera och tillföra kunskap till den yrvakna debatt som uppstått kring ett fenomen som var ganska nytt i Sverige.
Året efter tillkom en avdelning i Stockholm och så småningom också en i Göteborg. Idéerna spreds och allt fler lokalavdelningar bildades. Medlemmarna levde upp till de formuleringar som fanns i stadgarna: ”Människor med och utan egen erfarenhet av missbruk.” Detta ledde i sin tur till en blandning av många olika erfarenheter och kunskaper inom förbundet.
Denna blandning lever kvar som en viktig hörnsten i RFHLs arbete också idag.
Förbundet antog namnet Riksförbundet För Hjälp åt Läkemedelsmissbrukare och lade fast att uppgiften var att organisera människor med och utan egen erfarenhet av missbruk för en bättre vård och för bättre kunskap om vad narkotikamissbruk var. Namnet valdes utifrån att allt det man då kallade narkotika var läkemedel som så småningom kom att narkotikaklassas.
RFHL skulle också arbeta med socialpolitiska frågor i anslutning till missbruk och utslagning. Detta var en av de avgörande skillnaderna mellan RFHL och t ex länkorganisationer som stannat vid att ge stöd till enskilda personer.
|
R-förbunden |
RFHL kom snabbt att bli en viktig röst i den socialpolitiska debatten. Ibland var det på egen hand och ibland tillsammans med övriga ”R-förbund”. R-förbunden kom att bli att bli ett begrepp: Den samlade klientrörelsen som organiserat sig och drev intressepolitiska frågor tillsammans med kravet på att människor som själva var berörda också skulle vara med och styra och påverka.
Det första R-förbundet var KRUM – Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering. Det följdes av RFHL och så småningom bildades också ALRO - Alkoholproblematikers Riksförbund och RSMH – Riksförbundet för Social och Mental Hälsa. Några år senare tillkom RFFR – Riksförbundet För Familjers Rättigheter.
Tillsammans utgav R-förbunden Pockettidningen R som kom att bli avgörande i den socialpolitiska debatten med sina många skildringar av kamp mot förtryck och utanförskap. Det första numret fick namnet ”Varför i helvete har vi ingenting att säga till om?”, en titel som på många sätt angav tidningens kommande inriktning.
R-förbunden föddes och växte ur tidens starka solidaritetsrörelser både nationellt och internationellt och samlade mängder av medlemmar och aktivister.
KRUM är nedlagt sedan ett antal år, men de övriga R-förbunden lever och arbetar var för sig och ibland tillsammans när organisationernas intressen korsar varandra. |
RFHL, narkotikan och tidsandan |
Få frågor har präglats så mycket av tidsanda och politiska svängningar och så lite av kunskap som narkotikafrågan. Samhällets sätt att se på och bemöta problemen har varierat kraftigt beroende på vilka förklaringsmodeller som varit förhärskande.
I mitten av 60-talet började den bli ett ämne för allmän debatt. Narkotikan hade nått gatorna och gruppen missbrukare ökade. Tidigare hade det främst varit en drog som intresserade särskilda grupper som kommit i kontakt med den genom sitt yrke eller i sina speciella umgängeskretsar. Det var konstnärer, musiker och andra som var förhållandevis väletablerade. När den nådde vidare kretsar blev den också en angelägenhet för samhället.
Sverige stod handfallet inför narkotikan, särskilt när gruppen utvidgades och unga människor gav sig in i ett användande som för många ledde till missbruk.
Preparaten som användes kom successivt att narkotikaklassas och lagstiftningen skärptes. Däremot kom det att dröja innan sociallagstiftningen också inkluderade narkotikamissbruk som skäl för t ex omhändertagande. Först med den nya Socialtjänstlagen, som kom i början av 80-talet, och införandet av LVM (Lagen om vård av missbrukare) innefattades också narkotikamissbruk.
Narkotikamissbrukare placerades därför främst inom psykiatrin innan särskilda enheter började växa upp med början sent 60-tal och i ökande omfattning under 70-talet.
Det var utifrån denna ”laglöshet” som en av de stora striderna i narkotikafrågan kom att stå: Vårdtvång eller frivillighet. Nils Bejerot, en av grundarna till RNS (Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle), kom att bli en av portalfigurerna för ett införande av vårdtvång i stark motsättning till RFHL. RNS hävdade att narkotikan spreds ”epidemiologiskt” och att samhället måste slå mot den enda oundgängliga länken; Narkotikamissbrukaren. Parallellt drevs kravet på högre straffskalor för narkotikabrott.
RFHLs ståndpunkter var och är i huvudsak det motsatta. RFHL menar att missbruk föds ur ett komplext samspel mellan individ och samhälle. Narkotikan är en ungdomsdrog i den meningen att man sällan debuterar som vuxen. Det medför ett tidigt utanförskap och en tidig utslagning. Missbruk har sin grogrund i ogynnsamma och segregerande livsvillkor, även om det på individnivå kan finnas stora skillnader på människors motiv till att börja använda narkotika. Tesen förstärks av det faktum att långt fler människor prövar narkotika än det antal som fastnar och utvecklar ett beroende. Det finns alltså ingen självklar koppling mellan att pröva narkotika och att utveckla missbruk.
Sättet att motverka missbruk blir därför att på bredast tänkbara bas arbeta för att motverka segregation och utslagning. På individnivå måste stöd och hjälp anpassas till individuella behov. Polis och tull har sina givna uppgifter i att bekämpa narkotika. Men med ett socialpolitiskt fokus på missbruksfrågorna borde deras uppgifter bli betydligt begränsade.
Under slutet av 80-talet kom den repressiva linjen i narkotikafrågan att få allt större genomslag. Det medförde ökande straffsatser och ett förlängt vårdtvång inom socialtjänsten.
”Narkotikakriget” kom allt mer att bli ett krig mot enskilda individer. Inslagen av prevention och vård och behandling tonades ner till förmån för en restriktiv och repressiv hållning som man från samhällets sida ofta beskrev som ”den enda rätta”. Den ekonomiska lågkonjunkturen under 90-talet blev förödande i kombination med de politiska vindarna som blåste. Kontrollåtgärderna mot enskilda missbrukare blev kvar och förstärktes, samtidigt som den vid den tiden ganska väl utbyggda narkomanvården, lades ner av ekonomiska skäl.
Den förda politiken fick verka ganska ostört fram till början av 2000-talet, då man började summera skördarna av den förda politiken. Antalet missbrukare hade nästan tredubblats samtidigt som antalet personer som avlidigt av narkotikarelaterade skäl hade fördubblats under en femårsperiod. Missbrukarna var också sjukare och ofta hemlösa, ett resultat både av besparingsåtgärder men också av en förändring i attityd till personer med beroende: Du är i första hand kriminell och i sista hand hjälpbehövande på annat sätt – ingen hjälp förrän du är drogfri.
RFHL är inte förespråkare för att legalisera narkotika, men är motståndare till att missbruket i sig är kriminaliserat, d v s att det är olagligt att vara narkotikaberoende.
I dagsläget börjar samhällsdebatten så sakteliga att ändra karaktär. Vissa inslag av att möta missbrukaren där han är och erbjuda hjälp kan skönjas. Diskussioner förs om att införa sprututbyte för att skydda från livshotande sjukdomar, substitutionsbehandlingen håller på att utökas. Samtidigt finns dock fortfarande starka repressiva krafter som lett till att 60% av alla intagna på landets fängelser är narkotikaberoende samtidigt som behandlingshemmen står tomma.
Kampen för adekvat hjälp på individens villkor är långt ifrån vunnen. Samhällsdebatten om utslagning och utanförskap knappt påbörjad…
|
RFHL och läkemedelsfrågan |
I mitten av 70-talet började RFHL kontaktas av personer som sa: Jag är en sån där läkemedelsmissbrukare. De som ringde var beroende av lugnande och sömngivande medel och beskrev att de mådde förfärligt dåligt av sin medicinering och att de inte fick hjälp från sjukvården. De hade sökt på ”läkemedelsmissbrukare” i telefonkatalogen och hittat RFHL. Det fanns vid den tiden ingen kunskap om dessa frågor inom förbundet och till att börja med försökte vi avvisa dem och be dem ta kontakt med ”sjukvården eller någon annan” som kunde detta ämne. Med tiden framstod det allt tydligare att ”någon annan” inte fanns och utifrån det började RFHLs första läkemedelsprojekt.
Nu, trettio år senare, har vi lärt oss av våra medlemmar och vår praktik att skalan legal och illegal är flytande. Det som är läkemedel idag kan vara narkotikaklassat i morgon. Det gäller hela vägen från amfetaminerna, över barbituraterna till bensodiazepinerna och analgetikan (smärtstillande medel). De narkotikaklassade preparat som förskrivs som substitutionsbehandling (t ex metadon) och de lugnande medlen finns både på den legala och illegala marknaden. De har alla det gemensamt att de är beroendeframkallande och ger många biverkningar. De nyare sinnesförändrande medlen, SSRI-preparaten (antidepressiva mediciner) ger också mängder av biverkningar.
De människor som söker RFHLs hjälp har vid något givet tillfälle fått dessa medel av läkare utan att vara medvetna om de beroenderisker som finns. De har fått dålig, om någon, information om biverkningar, och de får dålig, om någon, hjälp att sluta med sin medicinering. De biverkningar de får känns inte alltid igen som just biverkningar utan tolkas ofta som nya psykiatriska symptom och leder till förskrivning av andra medel.
RFHLs arbete med läkemedel har sin bas i det stödarbete som sker lokalt där man hjälper människor att förstå effekterna av sina mediciner och hjälper till att trappa ner dem, om den som söker oss så önskar.
Det socialpolitiska arbetet är framförallt opinionsbildning och kunskapsspridning genom skrifter, konferenser och annat för att öka uppmärksamheten kring detta stora folkhälsoproblem.
RFHL är inte motståndare till all användning av psykofarmaka. Men de skall förskrivas i rätt dos under rätt tid till rätt person och inte slentrianmässigt till hundratusentals människor som inte behöver dem. Patienter skall också ha rätt till alternativa behandlingsformer och få kunskap om de eventuellt negativa effekter dessa medel också kan ha.
Solidaritet och humanism vägledande för RFHL
RFHL bygger sin verksamhet på gemenskap, solidaritet och humanism. Varje individ har ett okränkbart människovärde och en unik förmåga att ta ansvar för sitt eget liv. Hon har därför rätt att kräva respekt för sin person och sina livsval. Ett värdigt liv är dock inte möjligt om det sker på andras bekostnad eller genom att blunda för andras lidande. Alla människors lika värde medför därför en moralisk förpliktelse att hjälpa och stötta de som tillfälligt eller permanent är i behov av det.
Med den utgångspunkten har RFHL i fyrtio år organiserat människor i kampen mot social utslagning, missbruk, förnedring och beroende. RFHL hävdar missbrukares och socialt utslagnas rätt till människovärde, respekt och upprättelse. Rehabilitering skall bygga på respekt för den enskildes egna val och ta sin utgångspunkt i dennes unika erfarenheter och behov.
RFHL organiserar människor med personliga erfarenheter av missbruk och beroende, samt människor som inte har egna sådana erfarenheter. Många av RFHL's medlemmar har egna värdefulla kunskaper och erfarenheter att dela med sig av när andra söker sig ur beroende och missbruk för att växa till insikt och mognad.
|
Missbruk och social utslagning |
Social utslagning och bruk och missbruk av droger har förekommit i alla samhällen. Vilka som har drabbats och utslagningens konsekvenser har dock varierat, på samma sätt som synen på missbruk och dess omfattning och konsekvenserna av missbruk har skilt sig åt.
Begreppet "missbruk" har olika innebörd, beroende på vilket perspektiv som anläggs. Ur medicinsk synpunkt kan det t.ex. vara naturligt att tala om missbruk om droganvändningen hotar eller förstör individens fysiska hälsa, medan det ur ett psykologiskt perspektiv kan bli fråga om missbruk om det leder till att individens psykiska utveckling och förmågan att använda de egna inneboende resurserna omöjliggörs eller försvåras. I Sverige är officiellt all icke medicinsk användning av narkotika missbruk, oavsett vilka konsekvenser drogen får för individen och oavsett typ av droger och konsumtionssätt. All hantering av narkotika, även konsumtion, är olaglig.
Att använda droger är ett av flera sätt att tillfälligt komma ifrån en kravfull vardag och för att uppnå ett annat medvetandetillstånd. Så har droger använts i alla kulturer och i alla tider. I vår kultur fyller bl.a. alkoholen denna funktion. Om användningen av droger blir en ersättning för verkligheten, inte en avkoppling från den, är det enligt RFHL att betrakta som missbruk. I vår kultur är missbruk och social utslagning intimt förknippade. RFHL bekämpar sådant missbruk som leder till social utslagning eller förvärrar situationen för socialt utslagna.
RFHL säger nej till legalisering av narkotika. Att forskningen inte är enig om narkotikans skadeverkningar i relation till alkohol och andra droger är av underordnad betydelse. För RFHL är det däremot avgörande att legal narkotika kan innebära ökade risker för att nya grupper skall bli beroende och socialt utslagna. Därför skall det vara svårt att få tag på narkotika.
Samhällsfaktorer avgör missbrukets omfattning
Det finns olika förklaringsmodeller till varför vissa blir missbrukare. Gemensamt för de flesta är att de utgår från individen. Det är väl känt att en del missbrukare har haft svåra uppväxtförhållanden som lett till psykisk obalans. För andra är livet så torftigt att det inte upplevs tillräckligt lockande utan alkohol eller narkotika, medan somliga lever i miljöer där droger ingår i vardagen och är en del av den kulturella identiteten. Dessa och andra förklaringsmodeller är viktiga som underlag för utformning av rehabiliterings- och behandlingsprogram.
För RFHL är det dock angeläget att lyfta fram samhällets organisation som avgörande för missbrukets utbredning och dess sociala konsekvenser. Sverige, liksom många andra länder i västvärlden bygger sin samhällsekonomi och sitt välstånd på en avancerad teknologisk och högeffektiv produktion. De delar av produktionen som inte förmår leva upp till dessa villkor slås ut eller marginaliseras. Ekonomiska och materiella överväganden blir därmed viktigare än människors behov av ett meningsfullt arbete. De som inte är tillräckligt yrkes mässigt, ekonomiskt, socialt eller psykiskt resursstarka slås i en ökande takt ut från både produktionen och samhället. Forskningen pekar på tydliga samband mellan arbetslöshet, ett mer omfattande missbruk och andra former av social utslagning.
Samhällets och individens ansvar
RFHL tar inte ställning till om dessa processer är ofrånkomliga för ett modernt samhälles organisation. Däremot går det inte att bortse ifrån, att samma processer som skapar välstånd för en del bidrar till att andra slås ut. Det är välståndets baksida. Social utslagning är därför en samhällelig angelägenhet och ett samhälleligt ansvar. Den som har slagits ut från arbetslivet och social gemenskap har samma självklara rättigheter och skyldigheter som andra medborgare. De generella och relativt generösa stödsystem som under årtionden har byggts upp för att hjälpa dem som tillfälligtvis har behov av samhällets stöd har dock successivt urholkats under 1990-talet fram till nu. Klassklyftorna vidgas i takt med att det blir allt lättare att halka ur välfärden och allt svårare att komma tillbaks. Aldrig tidigare har till exempel så många sökt skuldsanering hos Kronofogdemyndigheten som under 2004.
Individens rätt till respekt för sitt människovärde och hennes förmåga att ta ansvar för sitt liv, och för att förändra sina villkor innebär att hon inte kan reduceras till enbart ett offer för samhälleliga faktorer. Hon har alltid ett eget ansvar för sina livsval. Om hon behöver stöd i sina livsval och sina strävanden att befria sig från personlig och social misär, har hon rätt till stöd från samhället. Det är dock inte möjligt att förändra ett socialt beteende med tvångsåtgärder. All fungerande rehabilitering bygger på frivillig medverkan och individens aktiva medverkan. |
Övergripande krav
|
RFHL engagerar sig främst inom det narkotikapolitiska, läkemedelspolitiska och kriminalpolitiska fältet. Inom dessa områden ställer RFHL följande övergripande krav:
|
|
Narkotikapolitiken skall vara realistisk, effektiv och human. Den skall ha som mål att minimera missbruket och minska de skador som missbrukare tillfogar sig själva, sin familj och samhället. För den som vill lämna sitt beroende skall det finnas en mångfald av behandlingsformer för att tillgodose olika målgruppers skiftande behov. Vård och behandlinginsatser är också förebyggande, då nyrekrytering till missbruk nästan alltid går via äldre etablerade missbrukare. Tull och polis skall bekämpa den organiserade brottsligheten för att minska tillgången på narkotika. RFHL säger nej till legalisering av narkotika. Däremot skall inte konsumtionen av narkotika vara kriminaliserad. Missbrukare har som andra medborgare rätt till en adekvat hälsovård. I det borde bland annat tillgång till rena sprutor samt underhållsbehandling med metadon eller subutex inom ramen för väl kontrollerade program ingå.
|
|
Läkemedelsberoende, dvs. överkonsumtion och beroende av bland annat smärtstillande, antidepressiva och sömn- och lugnande mediciner är ett folkhälsoproblem. Problemet är i första hand skapat av hälso- och sjukvården och läkemedelsindustrin. Mänskliga kriser är en del av livet. De skall inte psykiatriseras. Ordentliga resurser måste satsas på behandling av psykiska störningar och kristillstånd, utan slentrianmässig användning av beroendeskapande psykofarmaka. Riskerna med lugnande, smärtstillande och antidepressiva medel måste ständigt uppmärksammas och läkemedelsindustrins aggressiva marknadsföring av nya preparat stoppas. Kända biverkningar och risk för beroende måste tydligt deklareras. Sanktioner måste riktas mot läkare som skriver ut bensodiazepiner och andra beroendeskapande läkemedel till missbrukare.
|
|
Kriminalpolitiken skall syfta till att förebygga brott, kompensera brottsoffer och rehabilitera gärningsmannen. Straffen skall vara humana, rättvisa, förutsebara och realistiska. Någon ytterligare bestraffning än förlust av friheten får inte förekomma vid fängelsestraff. Dödsstraff kan aldrig accepteras. De icke frihetsberövande påföljderna skall utvecklas så att de i större utsträckning kan utgöra alternativ till fängelse. Fängelsestraffen skall vara tidsbestämda. Kriminalvårdens insatser skall ta sikte på rehabilitering och försoning. De skall syfta till att motivera den dömde till och förbereda för en tillvaro utan kriminalitet. |
|
För att förverkliga dessa principiella ställningstaganden arbetar RFHL inom en rad olika områden. RFHL's socialpolitiska uppfattningar bygger på fyrtio års erfarenheter av arbete med missbruk och utslagning.
RFHLs praktiska arbete - kamratstöd, länkgrupper, behandlingserbjudanden, informations- och opinionsarbete - står öppet för alla som vill arbeta mot tvång och förtryck, och för solidaritet och rättvisa.
RFHL engagerar sig internationellt med utgångspunkt i ett erfarenhetsutbyte med full respekt för olika uppfattningar och handlingslinjer. |
|
